Tidig (?) morgon

Idag gick jag inte upp förrän tio över sex! Ganska tidigt, eller hur? Ändå säger jag "inte förrän". Det är nämligen så att sedan vi skaffade Bella och jobbar, så har det blivit så att det är jag som går upp varje morgon och går ut med henne på morgonpromenaden.

I början hade vi tankar om att dela upp det på oss alla fyra, ta en morgon var, eller så, men det har liksom blivit så att jag tar det - och vill också göra det. Det är nämligen väldigt skönt att komma ut på en promenad det första man gör på morgonen. Frisk luft i lungorna och motion, så kommer man igång på morgonen.

Klockan brukar gå igång klockan sex. Tidigare "snoozade" jag alltid två tre gånger och steg alltså inte upp förrän kvart, tjugo över sex. Nu går jag ofta upp strax innan sex (innan klockan ens hinner gå igång!) och går ut med Bella. Vi är sen hemma ungefär tio, kvart över sex, och mannen och ibland också barnen har oftast kommit upp redan då. (Tidigare fick jag ägna flera minuter åt att tjata och gnata på dem att komma upp, nu går jag ifrån dem, och de kommer upp själv!)

Detta att gå ut med hunden på morgonen - som var en av de saker man tänkte skulle vara av det jobbiga slaget, och bli stressigt - har med andra ord räddat våra morgnar till att bli lugnare än tidigare!