Ensamtid

Ikväll kommer mannen och sonen hem igen! Det ska bli skönt. Jag tillhör dock dem som kan tycka det är skönt att vara för mig själv ibland: Tänk bara att själv få bestämma vilken kanal det ska tittas på, att kunna ligga och läsa hur länge som helst utan att någon kräver att maten ska lagas eller att det ska skjutsas hit eller dit, bara att få ha tyst omkring sig ett tag tycker jag är avkopplande.

Men ...
Nu har jag ju inte varit helt själv. Lille grabben har ju varit hemma och hunden och katten likaså. De kräver ju ett och annat....

Igår: Lillkillen lägger beslag på tvn då han inte har något att göra. Han abonnerar på Nickelodeon. Då är jag inte herre över fjärrkontrollen - passar på att måla istället. Oj, var är Bella?? Har hon smitit? Nej, långt inne i en buske ligger hon och kommer utrusande i full fart när jag ropar. Kanske vi skulle ut och gå en runda och träna lite med henne? Sagt och gjort! Vi tar med oss grejor och ger oss ut på fältet. Hon har blivit duktig på inkallning och följer oss precis! Kul! Väl hemma igen måste vi nog ha något att äta. Killen ringer en kompis. Han har ju inget att göra.... Kompisen kommer hit och efter lunchen ska vi alla åka och bada.
In med all packning i bilen och så kör vi. Hämtar upp mormor på vägen till badet. Parkerar på den solbelysta parkeringen, ser inte ut att vara så mycket folk.... Oj, där är visst en skylt med en hund på som är överkryssad! "Här får man inte ha hundar!" ropar kompisen högt. Jag är förvånad, har jag inte sett jyckar på denna badplats förut??? Jag tar med henne i alla fall. Hon är ju så liten.... Om någon ser och reagerar får de väl säga till...! Vi hittar ett hörn där det inte är någon annan i närheten och som är skuggig. Barnen sticker direkt i vattnet med mormor. Själv måste jag ju se till Bella.

Att ha en hundvalp är lite som att ha en bebis, hon kräver passning nästan hela tiden. Idag har hon dock övat sig att vara ensam en stund, då jag skjutsade lillkillen till en kompis. Det gick nog bra. Hon är alltid lite stressad när man kommer hem, men skäller eller gnyr inte i alla fall. Just nu har lillkillen just ringt och frågat om han fick stanna hos kompisen en stund till och äta där? Visst, svarade jag, och undrade i mitt stilla sinne vad jag ska göra med all kyckling jag lagat till oss? Asch, den blir perfekt att värma imorgon till oss allihop. Nu hinner jag nog läsa en stund (har nyss börjat på Snabba cash av Jens Lapidus) och njuta av tystnaden innan det är dags att hämta hem den efterlängtade familjen igen!

För skönast är det trots allt när alla är hemma och allt är som vanligt!